Den tappade tråden
Jag är student. Har varit det i två år snart. Jag älskar det! Studentlivet, folket, overallen och föreningslivet. Jag är engagerad mycket i studentlivet, sitter som vice ordförande i min utbildningsförening och tycker det är hur kul som helst. Det finns dock en ganska betydande del av studentlivet som inte har gått riktigt lika bra för mig, nämligen just studierna. Jag har klarat kanske hälften av alla kurser jag har gått och det om något är inte bra för självkänslan. CSN blir inte heller jätteglada. Det har fått mig att tvivla en hel del på mig själv. Alla andra klarar ju det här men inte jag. Är jag faktiskt dum i huvudet eller varför klarar jag inte det? Jag kanske inte borde plugga alls men vad ska jag då göra? Jag måste få en examen i någonting om jag ska komma någonstans här i livet. Jag vill inte bli fast som städare eller kassörska på ICA. I dagens samhälle kommer man ingenstans utan utbildning så jag får inte misslyckas med det här.
Sen jag gick på högstadiet har jag varit helt säker på att jag skulle läsa statsvetenskap. Jag sökte till det på Linnéuniversitetet i Kalmar och kom in och tänkte att nu kommer livet bli bra, allt kommer ordna sig. Det gjorde det inte. Jag fick underkänt i så många kurser att jag inte fick CSN, året efter. Då hade jag panik. Jag ville med alla medel undvika att flytta hem till mina föräldrar igen. Inte för att jag inte älskar mina föräldrar, jag har helt enkelt mitt liv här nu och det finns inget kvar för mig där hemma.
Numera läser jag drama och har CSN igen. Jag kan inte ens beskriva hur skönt det är! Denna kursen läser jag mest för att den verkade kul, den är rätt lätt och jag behöver poängen. Den varar bara terminen ut och sen måste jag gå något annat. Jag vet inte vad jag ska välja.
För första gången i mitt liv har jag ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Visst har jag pratat om att läsa utvecklingsstudier, men det känns inte lika självklart längre. Jag är livrädd för att det kommer vara likadant som statsvetenskapen. Jag är livrädd för att jag misslyckas igen. Jag vill inte det.
Jag har en månad på mig att bestämma vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet inte vad jag vill göra, men jag vet vad jag inte vill göra. Jag vill inte bli tandläkare, städare eller lärare. Det är ungefär så långt jag har kommit. Jag vet inte ens om jag vill plugga längre. Jag vill nog ta en paus. Det är också rädd för. För vad som ska hända då.
Anmälan stänger om en månad. Då ska min framtid vara bestämd. Jag är livrädd.
Sen jag gick på högstadiet har jag varit helt säker på att jag skulle läsa statsvetenskap. Jag sökte till det på Linnéuniversitetet i Kalmar och kom in och tänkte att nu kommer livet bli bra, allt kommer ordna sig. Det gjorde det inte. Jag fick underkänt i så många kurser att jag inte fick CSN, året efter. Då hade jag panik. Jag ville med alla medel undvika att flytta hem till mina föräldrar igen. Inte för att jag inte älskar mina föräldrar, jag har helt enkelt mitt liv här nu och det finns inget kvar för mig där hemma.
Numera läser jag drama och har CSN igen. Jag kan inte ens beskriva hur skönt det är! Denna kursen läser jag mest för att den verkade kul, den är rätt lätt och jag behöver poängen. Den varar bara terminen ut och sen måste jag gå något annat. Jag vet inte vad jag ska välja.
För första gången i mitt liv har jag ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Visst har jag pratat om att läsa utvecklingsstudier, men det känns inte lika självklart längre. Jag är livrädd för att det kommer vara likadant som statsvetenskapen. Jag är livrädd för att jag misslyckas igen. Jag vill inte det.
Jag har en månad på mig att bestämma vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet inte vad jag vill göra, men jag vet vad jag inte vill göra. Jag vill inte bli tandläkare, städare eller lärare. Det är ungefär så långt jag har kommit. Jag vet inte ens om jag vill plugga längre. Jag vill nog ta en paus. Det är också rädd för. För vad som ska hända då.
Anmälan stänger om en månad. Då ska min framtid vara bestämd. Jag är livrädd.
